Staffan Gunnar & Glasåtervinningscontainern

Vilken jävla dag!
Först fågeln och nu har jag lyckats slänga min mobil i en sån här grön och fin glasåtervinningscontainer...

Staffan Gunnar & Fågeln

imorse vaknade jag vid 8-tiden av ett konsigt, nästan flaxande, ljud. till min förvåning har en fågeljävel flugit sig in i lägenheten. Jävlar i min lilla låda.
Vad skulle jag göra? Trött som jag va flög de mest konstiga tankar genom mitt huvud. Jag tänkte att om jag bara somnar om så kommer den ha försvunnit tills jag vaknar igen. Fast njae, det kanske inte skulle vara så smart. Tänk om han skulle hitta mig under täcket och picka sönder mig?
Nu tog mina djuriska instinkter över. Ett bra anfall är ju det bästa försvaret, som man säger, så jag reste mig likt en blixt ur sängen med täcket som skydd. Täcket användes också för att skyla min nakna kropp från fluktarfågeln. Det bör tilläggas att fågeln va helt tokig! Hade han flugit på mig så hade han tamejfan fastnat med näbben i mitt fläsk. Men tillbaks till storyn, efter att jag rest mig upp smög jag sakta fram mot mina två fönster och öppnade dessa helt. Sen gick jag ut i köket och väntade. Först såg det ut som om han flög ut, "puh" tänkte jag. Men icke sa Nicke. Han bara fintade och flög tillbaks in i rummet, den lilla slynan. Vad skulle jag nu göra? Jag började smida planer om mord; "att kasta en stor bok eller något borde ju döda den lilla fågeln?" Men innan jag hade hunnit sätta någon plan i verket så flög han ut i friheten, och tur va väl det, annars hade han inte varit vid liv nu.

Vad har vi lärt oss av detta kan man då fråga sig? INGENTING!!!